Den här lilla Spotify-spellistan håller mej ovanför ytan för tillfället: 

Chillerimys & mongomadness 

(Med betoning på The Cure - Just like heaven, som lyfter lite extra)

Försöker andas, men det är svårt när ångesten trycker. Jag vet att det är ingångsbiverkningarna, sömnbristen, vätskebristen och näringsbristen i kombination som får händerna att darra, stelna, frysa. Den vetskapen gör det dock aldrig mindre obehagligt. Låg på botten av badkaret i två timmar och lät skållande vatten rinna. Det dåliga miljösamvetet gjorde sej påmint, men jag får faktiskt inte lov att bada, och jag har gjort en pakt med en vän att inte karva. Någonting måste man ju få göra för att dämpa kaos. 

Försöker fokusera, lära mej kluriga låttexter (Phoenix - If I ever feel better, för tillfället), tänka på sånt som inte gör så ont. Kanaliserar känslorna, känner in, känner efter, samlar. Det är bättre att ha allt på samma ställe, och när allt ackumulerats till ett skrik så finns det alltid en chans att det ger sej. 

Det svåraste idag är nog att faktiskt tro på att saker ibland kan vara precis som de verkar. Misstänksamheten hittar alltid på egna historier, varianter och scenarion, vänder och vrider på allt som sägs och skrivs. Allt är bara en konspiration. Jag vill inte vara DEN tjejen. Vill inte vara blond och blåst och lurad. 

Finns det ett pris för dåligt omdöme? Har tappat kontrollen totalt, trodde inte att jag skulle förlora mej såhär, det var ju inte meningen... eller var det?

How many lovers would stay

just to put up with this shit

day after day?

Bara en tanke - men det är väl ändå tanken som räknas? Nåja. Jag blir dum i huvudet i vilket fall, kan liksom inte hjälpa det. 

Har varit i stallet och mockat, satt mat och tränat lite rally med Loppan i stallgången. Får ju inte rida nu efter den skitta operationen. Hade velat ta en skitvarmt bad, men det får jag ju inte heller. Ryggen dödar mej också. Fakk. Trist liv.

Soundtrack of today: Daniel Adams-Ray - Dum av dig