Det tog lång tid att fatta beslutet, men de här tre veckorna med Sting blev de sista som hans halvmatte. Han har varit en familjemedlem här med all tid vi haft tillsammans de senaste fyra åren, men jag inser själv att även en tredjedels hund mer än väl fyller upp kvoten för vad jag orkar. Så vi njöt av varandras sällskap, och självklart kommer han komma hit ibland, men inte som innan. Sista dagen innan vi skildes åt, hängde vi i hallen hos mina föräldrar när solen sken två stora prisman i hans svarta, blanka päls. RegnbågsSting kallade jag honom där och då, och tänkte påregnbågen som Titan lämnade när han gick från jorden och regnbågen vi körde mot för att hämta hem valpen Xenit. Undrade hastigt vem som skulle bli nästa regnbåge att visa mej vägen.

Just härom dagen kände jag starkt Titans lugn i mej. Låg apatisk i soffan, kikade på min tatuering och på hans svans som hänger på väggen. Ovanligt medveten om att det inte är på jorden han finns, fann jag plötsligt en gnista inspiration, lust att måla. Det var längesen jag använde färger - mitt primära medie är att skissa. När jag insåg att den vita färgen var slut var jag nära på att lägga ifrån mej allt, men kände flödet och lät penslarna måla vår första regnbåge.

Idag fick jag tillbaks internet, som varit i princip borta sen i torsdags. Upptäckte att en ny kommentar i bloggen inte alls var från den jag trodde, utan från någon vars instagramadress jag inte kände igen. Dess profilbild visade vagt ett ansikte bakom en kaskad av regnbågsfärger, och när jag insåg VEM DET VAR, så stannade min värld.  

Min siamesiska tvilling, som jag fruktlöst letat efter över hela internet, hittade mej till slut.

2016 levererar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...