Ligger i min säng och försöker andas. Xenit fick upp mej imorse också, så vi kunde gå ut i stormen. Har sagt det förut och jag säger det igen: blåst är en av mina absolut värsta fiender. Finns inget som e bra med att det blåser, förutom möjligtvis att marken torkar upp snabbare. Så jag var irritabel, Loppan var sur, och Xenit obrydd som vanligt.
Lite sol på näsan lurar fram några leenden åtminstone.

Det e fan inte en människojävel som ska tala om för en att en inte är värdelös. Jag orkar bara prata med folk som jag vet inte svarar. Smsa med Jackie är minst jobbigt, eftersom hon e min soulmate och den jag faktiskt orkar konversera lite med. Som att prata med sej själv, fast bättre.
Dagens psykbesök känns i det närmaste oöverstigligt, men jag har tre timmar på mej att hämta kraft. Det kommer gå. Så matt, så tom. Så mycket bomull i kraniet, så många svidande tomtebloss i bröstet.
Men det kommer gå.

Facebook ska bort igen ögonaböj! Det är rena minfältet av folk som när som helst kan skriva till en.

Fortfarande har den jag helst av allt önskar skulle skriva till mej, inte gjort det. Och lär nog aldrig göra för den delen heller. Antar att det ligger hos mej ändå, dels eftersom Du aldrig har tid och dels eftersom det trots allt var jag som gick; men jag har ett fönster på glänt som Du kan ropa in genom närhelst Du vill. Eller behövde vi bara varandra, för att komma vidare i livet, just där och då? Jag vet inte vad det är som fått mej att klibba fast vid Dej, om det är något i mitt huvud, mitt hjärta, bekräftelse eller bara något kosmiskt. Vad tänker Du på när Du ser mitt liv flimra förbi på Din skärm? Är det bara jag som ohälsosamt hänger kvar? Du finns alltid inom mej i vilket fall som helst, vare sej Du vill eller inte. En dag, på nåt sätt, av nån anledning, kommer våra fysiska vägar korsas igen - min magiska intuition har sällan fel.
Tills dess håller jag ett vakande öga på Dej. (Mvh Miss Creep)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...