Imorse hade jag lite energi, så den använde jag till att bussa in till Malmö, med hundarna, och drälla en timme. Miljöträna oss alla tre liksom. Vi gick från centralen till stadshuset och vidare till värnhem där vi tog bussen hem. Det var riktigt mycket folk ute i det fina vädret, men jag lyckades överleva och hunddjuren skötte sej exemplariskt. 

Väl hemma och helt slut, fick jag dessvärre reda på att jag behövde ta till brukshundklubben för att sammanställa förra årets officiella tävlingsresultat i rallylydnad. Jackie lotsade mej fram på sms och till slut kom jag iväg. Som om jag inte var trött redan blev jag 6km cykeltur tröttare och har vatt rastlös i ångest sen dess, så jag lagade en äcklig soppa på morötter och curry. Det blir aldrig bra när jag "följer" recept; improv är min starkare sida.

Är så himla nyfiken på resultaten på mina blodprov. Har jag riktig tur så står allt bra till, men förmodligen inte eftersom min psykiatriker beställde typ en miljon tester. Hoppas på svar på torsdag. Jag äter ju faktiskt BRA mat, så helt katastrof kan det väl inte vara? Men så är det ju alla andra värden som ska va okej också. Sköldkörteln har vinkat lite och sagt "obs oklart om jag funkar som jag ska" men det är säkert falsklarm.

 


Magont och tunnelseende har följt mej sen jag kom hem från Malmö i förmiddags. Nu rinner ögonen av sej själv, det e inte gråt, bara utmattning. Jag fryser inifrån men är fasiken stolt över mej själv som klarade av så mycket idag utan att självdö. Ska bara överleva natten också.


Imorgon ska jag sova hela dagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...