Det kryper på mej igen. Förfallet. Äckelheten. Det svullar över av sjukdom och gift. Paniskt flackande ögon ser splittror av allt som kunde varit vackert, men som inte är. Här finns bara känslor av ensamhet och isolering - det gömmer sej i självförakt. 

Fulhet. 

Så sjukt alldaglig. En sån tjej som folk ser, kanske lägger märke till för ett par sekunder.. och sen aldrig mer minns. Försvinner.

Jag minns många ansikten. Minns i princip alla jag gått med, från dagis. 

Men jag är en sån som är lätt att glömma bort. Smälter in så jävla duktigt bland alla andra. Inget särskilt liksom.

Står i skuggan av personer som folk finner intressanta, speciella. Kommer ihåg. Föredrar.

Fyfan vad det är lätt att lura sej själv ibland. Att en liten stund faktiskt tro att man är något. 

Spottar på det. Fuck it. 

Är grymt trött i kroppen - särskilt benen. Red en lång runda med Sanna, galopperade hur långt som helst genom en kohage. "Enorm" är inte tillräckligt för att beskriva hur stor den var, och då såg vi bara en bit av den. Jag fick vara grindflicka när vi skulle in och ut, men ingen slant fick jag för det inte, trots att jag satt av hästen och allt. 

Är så grymt trött i benen av allt galopperande, så jag skulle kunna sitta här i soffan resten av kvällen och bara skita i att mata vare sej mej själv eller djuren. Tyvärr är det taskigt. 

Mår bajs i mitt huvud också. Jag vet varför. Idag har jag hunnit med att köpa sten till mamma och pappa, handla på netto två rundor, bada Loppan, ta bussen till Lund, och sen rida. Nu orkar jag inte mer, och mitt huvud säger tack och hej leverpastej och vägrar vara med om mer nu. 

Är sjukt matt och kände mej lite svimfärdig när jag var på väg upp från bilen med min Netto-påse. Vätskebrist? Dessutom fuckar ryggen, och det är plågsamt att trycka ner kopplingen när jag ska växla. Två veckor kvar till kiropraktorn - döda mej! 

Vad händer här egentligen? 

Ny dag, nya krafter och idag är det dessutom sol. Wow! Vem trodde?  Planerna är att jag ska köra till Åkarp och köpa åtta stenar till mina föräldrar. 

Har bytt över Loppan till Olivers och hon äter nu frukost för första gången i sitt vuxna liv. Coolt! Gillas.

Stenbutiken stänger två, så jag får väl börja bege mej snart.. 

Ikväll åker jag till betet och rider en sväng tillsammans med Sanna. 

Tidigare ikväll körde jag hem till min älsklingsvän Annica. Vi drack kaffe och pratade om livet. Skrattade som fan också. Det är skönt att se henne skratta. Makes me happi! <3

Ville mest skriva något trevligt för att slippa fastna i bitterheten från det förra inlägget, och detta var det allra trevligaste jag kunde komma på just nu. <3

Jag är så trött på folk! 

(Eller på vissa beteenden i varje fall.)

Trött på att folk tror att de fått ett virus från facebook när det i själv verket är spam. 

Vilker leder oss vidare till: folk som inte är ett dugg källkritiska. 

På folk som inte kan använda google. 
Folk som slaktar sönder svenska språket (och då menar jag sånna som är uppvuxna med språket och inte de som bara pratat det i några år, det har jag nämligen full förståelse för). Jag är inte perfekt själv, men alla borde veta att inte finns något som heter "interjuven" eller "hons".
Trött på folk som säger att de ska höra av sej men inte gör det ens flera månader senare. 
Folk som bara hör av sej när de behöver hjälp med något, och aldrig annars. 

För att inte tala om hur trött jag är på folket som väsnas utanför mitt fönster varje natt...

Ikväll är jag bitter, och imorgon är det mycket bättre igen. Då kanske jag kommer tvingas be om ursäkt för att jag förolämpat någon. Vem vet?
 

Och det finns säkert både en och en annan som är trötta på mej, eller som tycker att jag inte borde kasta sten i glashus, för jag är inte bättre själv. 

Nej, och jag är jävligt ofta jävligt trött på mej själv också. 

Så fick jag även det sagt. 

"Att jag inte samtycker med saker du gör, innebär inte att jag tycker mindre om dej som person."

PoK hej. 

Enligt "mät din runda" på iForm, så gick jag 6,75 km. Fyfan vad fattigt! Jag trodde det var längre. Det kändes längre. Min vanliga runda är på typ fem. Jahapp, jag får väl komma på nåt mer tillägg. 

När vi kom tillbaka till granebacken hade vi turen att träffa en kvinna med två hundar som Loppan kunde leka lite med i rastgården. Den ena var en alldeles förtjusande (SÅKLAAART!!!) saluki-hane. <3 <3 ÅÅH jag dog jättemycket när han nosade mej i ansiktet. Buhuhu jag vill haaa!! Han var så söt och fin och snäll och mysig och FIN!!