Aarrgh, pallar inte att sömnproblemen kommer smygande igen. Spenderade gårdagkvällen i soffan, ängslig. Tänker för mycket, har för mycket ångest, är för trött, för rädd. Skjuter upp medicinstarten till på söndag, fortfarande ont imagen av rädslan för ingångsbiverkningar. Vet att det bara är tillfälligt, men jag är bara rädd för allt, som alltid. 

Vaknat flera gånger inatt, borde ha sörplat i mej ett glas theralen, men som vanligt var klockan för mycket när jag kom på det. Jag klarar mej, man lär sej absorbera känslorna. Hellre känna för mycket än ingenting alls, det konstaterade jag för många år sen. 

Hoppas på lite glädjeämne idag, om inte kommer nog kraschen kännas lite mer än den faktiskt borde. Hänger löst. 

I want to feel the end, and to enjoy the consequence.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...