Tänker trotsa de 630 meterna det är mellan Annicas hem och mitt, för att gå på kaffedejt. Det blev inget plasthatt-kalas - efter moget övervägande kom vi fram till att det inte var dags riktigt än. Pengabrist och slitet hår var de bakomliggande orsakerna till det.  

Så nu ska jag svida om från jobbkläderna, springa ner och köpa något smaskigt som vi kan smaska på, samt posta det där brevet som borde varit iväg för en månad sen, minst! Vilket betyder bli lite mer än 630 meter ...

Förvirringen äter fortfarande upp mej inifrån. 

It's killing me

and taking control. 

(Egentligen vet jag vad jag vill, 

bara det att det inte är genomförbart

kanske mest ur  moralisk aspekt. )

Jag var så grymt trött på att lyssna på live-versionen av Hugger I Sten, med Winnerbäck eftersom jag störde mej på alla skrikande fans. Så la jag in studioversionen istället, som jag inte hört innan faktiskt, och så låter han bara så överdrivet nasal där. Aldrig får man vara nöjd, haha!

Screw that, The Killers it is istället. 

Skulle städat idag, så blev det så att jag jag var två vändor i stallet. Sen skulle börjat städa för en timme sen, men så fastnade jag i en msn-konversation med Perlan istället. Typiskt mej. 

Har gnällt hela veckan nu, så jag borde faktiskt sluta med det. Helgen blir PEPP!! Den börjar imorgon med plasthatt-kalas hos bästisAnnica. Blondes have more fun <3 därför har jag varit förutseende och dränkt mitt hår i balsam idag. 

NU ska jag städa. Eller åtminstone diska. Heeeeh :)

Aaaah just det, skulle ha städat i måndags. Så gjorde jag inte det. Heeeh. 

Sjukt spänd i käkarna. Kul där. Orkar ingenting. 

Cigg, kvällsrunda med vovve, sen är det fan inte lönt att vara vaken längre. 

Svårt i min hjärna. Jättesvårt. Jag borde sluta tänka så mycket, bara låta det va ett tag till och se. Jag hade bestämt mej. Så bara .. fuck!! Så bara kommer alla jävla pisskänslor och sabbar för mej. 

Hur fan får man balans på distansen? Om en vecka är det kanske lite stabilt igen, huvudsaken är att jag inte gör något förhastat. Man vill ju alltid tro på vackra löften, men orden känns lite slitna. 

I have hurt you before, and I will hurt you some more. 

Allt går att laga en gång,

två, tre, kanske fyra

men fem, där går gränsen.

Red ut en runda i förmiddags och blåste nästan av hästen. Suck. 

Veterinären skulle egentligen kommit och gjort lite återbesök nu såhär ett halvår efter besiktningen, så att allt är i sin ordning med vänster bak, och hjärtat. Hon hade dock fått lunginflammation, så hon kommer nog på tisdag istället. Så hade jag tagit semester och allt. Fast det spelar ju ingen roll egentligen.

Stack hem till Hannes sen vid ett, vi tjockade oss med att köpa semlor och såg "I rymden finns inga känslor", för den har jag velat se överlänge. Den var precis så bra som jag trodde att den skulle va! ^^ 

Sjukt matt, med huvudvärk och ont i benhinnorna. Vill bara krypa ner i sängen ett par veckor, sen när jag vaknar ska allting ha löst sej. Jag kommer må skitbra, kommer veta vad jag vill göra med mitt känsloliv, och vad jag än bestämmer mej för så kommer det bli toppen. Dessutom kommer min lägenhet vara städad. 

Tyvärr går det inte till så i verkligheten, och just därför hatar jag verkligheten. Skitmycket. 

Så nu ska jag däcka på soffan istället, fast det ändå inte är något bra på tv. 

Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt

Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

Yet another skitbra kväll hos min skitbästa Annica. Har som vanligt pratat om dumma pojkar, idag med inslag av spökerier och toapapper. Eh? Druckit te istället för kaffe. Coola vi e. 

Spik på KB på lördag, har varit bestämt ett taaag. Lite mer hårfärgning på fredag. 

Nån sån reunion med stalltjejerna hemma hos Emelie. Är egentligen skiträdd för att åka dit. Mest för var det ligger. Går man över gatan så kommer man till mitt gamla hem.

För mycket tankar som snurrar i mitt huvud, alldeles för mycket att tänka på. Vill som fan, men ändå kanske inte? Tiden får utvisa. Vill egentligen bara kasta  mej på telefonen och skriva ett sms, men ska inte göra det. Grymt nyttigt att prata med Annica om det alltså. 

I can see myself in bed with you when I am 62. 

Känslomässigt turbulent natt och dag. Är totalt utpumpad av förvirrad längtan och gråt.

När man som mest tror att man är säker, så är det något som händer. Det var mitt eget fel, jag borde egentligen inte ha gjort det, men saknaden tog överhand. Nu är jag tommare än jag varit på länge. 

Måste ut med hunden, sen sova. Vill inte vara ensam här inatt.