Dags för den alltid så ångestladdade Sömnen. 

Ska ligga på spikmattan en stund och se om det hjälper. Det gick bättre sist jag gjorde det och jag hoppas att det inte var en tillfällighet. 

Men - som en vis gammal sköldpadda sa: 
"Det finns inga tillfälligheter" 

Fedeångest. Fuckoff. 

Kvällsrunda med bästa grannen. Måste köpa cigg. 

Mamma och pappa kom som bekant hem från Normandie igår. De hade hunnit inom bordershop och lyckats skrapa ihop hela min shoppinglista. Den var visserligen inte så lång:

• Plantation rum Original Dark
• Plantation rum Barbados
• Blå gajol
• Absolut Mango
• Custer's dry gin
• Jelzin vodka - bag in box (till fuldrickandet)

 

Jag, Hunter och Loppan var med i tidningen idag. Tjoho på det.  

Red ut en runda i förmiddags på min fagre hingst (nåja...). Luften var tung, och ett lätt ljummet sommarregn blandades med svetten i hans bruna hårrem. 

Haha! Nej allvarligt talat... Tog oss ner till segeå för att se om vi kunde galoppa lite. Han har varit rätt tagen av värmen de senaste dagarna, och med tanke på hjärtfelet han har så vågar jag inte pressa honom att göra mer än han orkar. Lite daltig får man väl vara med sin gamling? I vilket fall som helst så hade han piggat på sej lite av förut nämnda regn, men när vi kom ner till ån hade gräset vuxit sej alldeles vilt. Han snubblade till i det, så vi skrittade förbi det värsta, tills det var fritt fram att galoppera. Titan låg på som en stirrig iller, och på vägen tillbaka dundrade han igenom det höga gräset med enorma benlyft. Ja alltså, jag försökte få stopp på honom men det gick liksom inte riktigt.. 

Bästa bilden som tagits på min silverprins

Som om mitt liv inte redan var tillräckligt bedrövligt, hittade jag en fågelunge på vägen hem. Den var benvit med svarta prickar och spatserade runt på trottaren hur som sött som helst. Tyvärr upptäckte jag för sent att det var en fiskmås. Jag sprang för livet i mina flipflops medan de vansinniga måsföräldrarna strörtdök mot mitt huvud. Deras rasande skrik antydde att de ville slita mej i stycken. Fy tusan! Håll bättre koll på era barn istället, fågelskrällen.  Varför jag sprang, och inte bara hoppade upp på cykeln - som jag klivit av när jag såg fågelungen - är jag inte helt säker på. Det var nog instinkten som sa att jag inte skulle lyckas med det på ett tillräckligt skyndsamt sätt i tajt klänning och flipflops. Om jag hade trillat i det läget hade jag garanterat fallit offer för dem arga måsföräldrarnas tyranni. Nu kom jag lyckligtvis undan med skinnet i behåll.

Imorse lyckades jag i alla fall komma ner i källaren för att boka en tvättid. Jag gick genom vinden och tog hissen i andra trappan. När jag bokat min tid frågade jag Barnen-som-alltid-tvättar (det är samma tjej som antyder att jag ligger med alla killar jag "släpar" hem, vilket faktiskt inte är sant!) .... i alla fall, jag frågade hur de kommit ner i källaren. De hade använt hissen som vanligt, och sa att deras nyckel funkade utmärkt. Jag var ju då tvungen att prova, och det gick. Jag hade helt enkelt inte haft tillräckligt med finess när jag lirkade. Suck.. Ja, då får jag tvätta imorgon åtminstone, det blir ju kul. 

Nu ska jag få tag i Malin, hon ska med mej till stallet. 

Äntligen tyst utanför, och jag börjar känna mej lite lugnare i sinnet. Det har varit mycket de senaste dagarn. Hunter väckte mej klockan sex imorse och ville gå ut. Han nöjde sej inte med att bli utsläppt på gräsmattan för att kissa, utan klockan sju skulle jag tydligen väckas igen. Då gav jag upp och tog med honom ut på en promenad. Poppi fick stanna hemma, hon orkar ändå inte gå ut så tidigt. 

När han blivit hämtad så körde jag hem till Hannes. Vet inte hur många gånger jag varit där hemma, men jag har aldrig klört dit själv i alla fall, så jag kom vilse två gånger, och var rasande när jag kom fram. Vi gick till parken med våra trötta hundar, och tjockade BK sen. 

Stallet efter det, sen en promenad till spillepengen med Annica, Jessica och Dio (och Poppi). Sen var jag ett vrak när jag kom hem. 

Jag är fortfarande ett vrak, men inte lika mycket. 

Orkar inte att jag alltid blir så jävla täppt i näsan när jag gråter nu för tiden. Det har tagit år av träning för att lära mej att låta tårarna forsa utan att det blir fulgråt. Det är endast okej att fulgråta om det har hänt något riktigt fruktansvärt. Skrynklar man ihop sitt ansikte till fulgråt så har man tappat all kontroll, och därmed även sin värdighet. Jag kan liksom inte hjälpa att jag gråter, jag är en väldigt emotionell (och labil...) person. Därför måste man lära sej behärska konsten att gråta med stil. Det är det som kallas "att göra det bästa av situationen". Jag som tidigare skrivet utvecklat detta till en konst. Folk har bland annat uppmärksammat att jag kan gråta utan att mascaran rinner (har aldrig ägt en vattenfast mascara) och utan att bli röd och svullen i ögonen. (Detta gäller då "normal" gråt, alltså inte om det hänt något fruktansvärt, så att fulgråt är det enda möjliga.) 

Men hur ska man kunna gråta med stil om man är täppt i näsan? Så jag får väl börja jobba på operation nästäppa nu, och försöka reda ut detta.