Jag har fortfarande inget bete till min och Jennys hästar. Alla andra har bete till sina. Vi är två stycken, av tio, som inte har, eller har lyckats snylta in oss på, något bete. Jag letar och letar. Fick ett erbjudande, men det var släpp endast 28e maj, och det är alldeles för tidigt. Stallet är nämligen stängt fyra veckor juli/augusti, och börjar hästarna falla ur - vilket de troligen kommer göra - så vill vi ha möjlighet att plocka hem dem. 

Jag har skickat iväg tre mail nu i alla fall. Ett i Häckeberga, ett i Genarp och ett i Vellinge. Annika skulle också kolla ifall hennes mamma visste någon som kunde erbjuda bete. Håller tummarna. 

Nu ska jag ut och titta på Titan i lina och se ifall hältan är borta. Tumhållning på det också. Lindas häst Nagon kom in i vår hage medan Titan har varit halt, så vi ska släppa ihop dem idag i så fall. Spännande värre. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...