När jag är som mest besviken, när mascaran rinner i halva ansiktet jag känner mej som ett hopplöst fall ... det är då jag börjar boa. Jag sorterar, slänger, städar, bakar, diskar, lagar mat. Tills jag är helt slut och det är jag nu. Eftersom jag är sjuk, har jag dock bara gjort sånt som inte kräver någon större fysisk ansträngning, dvs bara hållit hus i köket. 

Ska sova en timme nu, som jag sa innan att jag skulle, men det blev ju aldrig av eftersom jag började fixa med allt annat. Allt jag sorterat ut ska upp på vinden så snart jag fått min powernap. Sen ska jag diska undan det sista, samt duscha och sen bär det av till älsk med bussen. Ska även ta med min körkortsbok så att jag kan få lite ordning på det där jag har svårt med. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...