Har gråtit vattenfall i känslokaos - mindful, accepterande. Jag kan andas, varje gång jag konstaterar det är som en lätt kyss.
Jag ser mönstren, behöver inte ens leta. Har ändå tilltro till att vi alltid befinner oss just där vi behöver vara i livet. Det är inte hur man har det, det är hur man tar det och allting handlar om att man verkligen bestämmer sej en enda gång.

Jag har varit skör. Bräcklig. Smulig. I två år har jag levt i en puppa, skyddad från allt. Så skygg, så skör. Börjar knacka på skalet nu.
Upp över 55kg idag dessutom så känner mej nöjd med det. Jag kan andas, har ändå mått helt okej.
Ska inte jinxa nu. Pranayama, yoga, meditation <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...