Manipulerar, hetsar, stöter bort.
Kommer och går som en stormvirvel och lämnar fallna hjärtan där jag går.
Skänker oro och hjälplöshet, det är bortom min kontroll. Det borde vara förbjudet, finnas regler för vad som är omänskligt beteende. Regler jag ändå inte varit kapabel att följa. Jag tillhör inte den här planeten, kan inte förstå intentioner, ser baktankar i varenda vackert ord. Cynisk och naiv. Är satt här av andra anledningar, men famlar genom dimma och taggsnår i desperat sökande efter den Rafiki som en dag ska få mej att se mitt syfte. Famlar inom mej men hittar bara skrik och ambivalens.
Jag skriver om att leva med förbannelsen, men orden räcker inte till och jag behöver fly när det blir övermäktigt. Min livskamrat ser tålmodigt på när jag virvlar omkring i kaos, med full förståelse och acceptans över att jag inte är tämjbar. Att jag dör i fångenskap. Att jag utan förvarning kan lägga på mitt i ett samtal och försvinna i dagar. Oresonlig. Fullständigt obegripligt om det är av solitudabstinens eller raseri för något han sagt fel. Bestraffar med tystnad. 
. Jag lever och andas känslor. Mental närhet, fysik gnista. Sorg och längtan blandas med eufori i ett kalejdoskop av oförklarlig tillvaro.
Människor är så lätta att påverka, suga själen ur. En blick, ett leende, ett skratt och så kan jag stoppa dem i min ask. Spara, för att sen plocka fram när regnbågen bleknat, när jag har slut på positiv. 
Av andra kräver jag allt jag inte själv kan ge. Trygghet, pålitlighet, närhet. Löften.
Faller kär, faller för fort. Glömmer aldrig. Vill bara stanna här och vänta, stanna här och tyna bort. Det en behöver är oftast inte det en vill ha, men det enda jag kan göra är att lita på min intuition och låta livet visa mej vägen.

En dag kommer jag att veta. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...