Känslan som är så lik paniken men som är något alldeles annorlunda. Illamående, darrningar och tunnelseende i en omfamnande kombination, när nåt så nära är så långt bort. Skulle kunna bara sträcka ut handen, eller kasta mej om halsen - vad fan som helst.

Blommor som du växer bara på brinnande fartyg. 

I´m so ashamed
I am weak
What a big failure
I couldn´t speak - couldn´t feel my own tongue

I´m such a fool
What can I say
But today - trust me!
I will do a little better this time...

Jag ville skriva, att det finns saker som ingen nånsin kommer kunna ta ifrån en. Men jag insåg att det inte är riktigt sant. Så jag håller där, helt enkelt. 

Du böjer dej ner, och jag står på tå. 

Sekunderna tickar, minuterna går. Varje vecka känns som ett år, och när man längtar tar saker tid. 

(För långsamt, för snabbt - men aldrig i takt?)

So have a little mercy on my soul. 

Bedöva med Phoenix - Lisztomania och billigt vin. Det blir kanske lättast så? 

(Utan att tänka på hur mycket man hatar sej själv när man säger "du behöver inte förklara", bara för att man är för svag för att höra sanningen.)

Försöker låta bli att tänka så mycket, men jag har ju inte så mycket att göra. 

De senaste dagarna har dödat, krossat och ätit mej. Jag trodde verkligen inte att jag skulle låta mej gå sönder på det här viset, men hur förbereder man sej på sånt? Varje ljud, varje rörelse, allt som syns är förtvivlan. 

Allt är mitt eget fel, mina murar var för bräckliga och plötsligt hade jag glömt bort det gamla löftet till mej själv. 

Så jävla korkad. Hur kan man vara så paranoid och samtidigt så jävla naiv och blåögd? Hur kan man låta sej själv släppa taget? Min dumma lilla hjärna inbillade sej att man skulle kunna landa mjukt trots att det enda som fanns var spjut och sten. 

FanfanFAAN!!!

Kan man sparka sej själv i huvudet? Går hem till Annica istället <3

Lyssnar på The Ark och försöker glömma bort att jag håller på att frysa ihjäl. Ett varmt bad skulle inte sitta fel nu. 

Maybe you all would consider it a joke
If I say that I hate myself
But now and then
When I look into the mirror
All I see is a big mistake

(Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
Who makes you smile)

Det brinner under huden, förvirringen är total och klyschorna far genom huvudet. Tankar är ett inferno av svart och rött, skarpt och mjukt - så nära branten. 

Jag vet precis vad det är jag gör. Går fram och kastar mej ner i en jävla avgrund. Att inte ha den minsta aning om hur saker och ting kommer sluta är eggande, och plötsligt har jag ännu en gång satt mej i en situation jag vet att jag kommer tappa kontrollen över. Alltid en orkan i hälarna, adrenalin och ständiga kickar av elektrisk närhet. 

I'm better off in the shade
My head turned to a battlefield
Behind a disguise
My thoughts are lies

Can't tell 'cause my lips are sealed
I'll never be heard, if I'm not sayin' a word
Though now, no explanation that will ever do
No special location fit for the truth

I lock myself inside, nothing else
There's nobody there
Standin' naked, still I'm fully dressed up
Covered by fear

I know we're kidding this time, 

I think I got it by now

Come be my role model now

I need a taste for a while then I'll let you go

Is there a place you would rather be?

Show me your true face then hide from me. 

(I never meant to change anyhow)