Vaknade på riktigt strålande jävla humör. Trodde ändå att det här kunde bli en bra dag. Men så läser man några meningar på internetmaskinen och allt bara fucking kraschar framför ens ögon.  

Minns plötsligt att det fanns en anledning till att jag slutade släppa folk för nära inpå. Slutar med det DIRR igen. Ni behöver inte stå ut med mej, jag lovar. Screw you guys, I'm going home. 

Jag klarar mej alltid. Jag är mästare på att klara mej på egen hand. Tänker inte vara en böld i röven på någon mer. Jag ska fortsätta ljuga mej igenom livet, som jag är så jävla bra på - för när man börjar bli uppriktig mot folk så duger man inte.