Svårt att andas, blicken flackar och händerna domnar. Ja, jag känner igen det så jävla väl, jag kan den där känslan utantill. Ångesten. Vill bara blunda och försvinna lite grann när man inte får lov att vara så självdestruktiv som man vill. Disciplin!

Men jag hittar andra sätt. Sånt som är bra tidsfördriv för oss som aldrig älskat oss själva, men det är mer ett långsiktigt självplågande. Jag behöver något annat. Något tydligare. Ge mej nåt som känns. 

Och alla ljuger. Jag vet att alla människor ljuger om en jävla massa saker. Man kan aldrig lita på vad någon säger - det är sant. Så många som bevisat det. Fuckar upp, fuckar ur. Äckligt, vidrigt. 

Jävla hjärna, SLUTA TÄNKA!!! Suget efter att dunka huvudet i en tegelvägg är lite för påtagligt för att det ska kännas kontrollerbart.

Fuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuck.

Men mitt bland lögner och sånger och skrik, jag fann en liten, liten stig
som visst ledde ända in, och vittnade om ett ingenting.

Japp, fuckupångesten kom som ett brev på posten. Nu vill jag dö lite grann. 

Walk it off.... försöka duger. FAAAAAAN!!!!!!! 

Let's slit our wrists and burn down something beautiful. 

Baah, vaknar för andra dagen i rad av att katten har satt igång musiken på datorn. The fuck?!! Drömde dessutom att jag och några från stallet satt och åt vid ett långbord inne på Netto. Fan vad random. 

Fick finaste smset av älskad vän igår kväll: 
"Tack för att du finns, du gör

mitt liv sååå mkt roligare och

lättare att stå ut med. I never

wanna loose you! Love you!"

Aww ville gråta lite. Älskar att få fina sms, kan vara nåt av det mysigaste som finns. Miih <3

Idag skiner solen, fåglarna kvittrar och jag är lite kär i livet. Väntar nu på att det ska bli tid att möta upp min lilltös vid bussen. Hon är visserligen inte så liten längre, hur fan blev hon fjorton år? Galet... Jag vill baka idag. Hoppas hon vill baka med mej.