Ska överge cirkusen 
för neutral mark 
för en helt ren sekund. 
Min själ söker uppehållstillstånd 
hos den som vågar vara fördomsfri en stund. 

Har nödlandat bland ursäkter 
men troligtvis bara av säkerhetsskäl. 
Skuldkänslorna har mist sin makt 
över mig och dom jag ville slå ihjäl 

En oplanerad riktning, 

ett darrhänt ögonblick jag bara måste ha. 
Inget där jag minns med saknad, 
ingen där som vill ha mig tillbaks. 

Mitt namn på hennes läppar 
som enda villkor för ett liv med innehåll. 
En biljett till ingenting 
men en möjlighet för mig att färdas åt nått håll. 

Vill va lika fantastisk 
som en i mängden, 
hålla mig på mattan 
och känna hur den svävar. 
Och gräset är så grönt 
att jag tar bägge sidorna. 
Ska fråga vad dom arga vill 
prata om egentligen. 

För mig handlar det om just idag, 
om hennes fingrar, hennes röst i min telefon. 
Att vara någon jag står ut med, 
att va nån jag inte bara flyr ifrån. 

Inte samma unga man nu. 
Ni vet vad jag menar, 
ni vet vilka ni är 
och jag ville aldrig hata er, 
eller mig själv, 
och jag vet att ni hör det här. 

Har skickat in min ansökan till framtiden, 
hon har satt mig i rörelse 
och hon säger: 
"möjligtvis ett mindre avstånd mellan dig och mig, 
möjlligtvis ett mindre avstånd till förändringen. 
möjligtvis... 
alltså möjligtvis..." 

Och jag ska tro på henne, 
tro på sånt 

som ingen vill bevisa.

Nina Rochelle - Innehåll