Äckelkänslorna sprider sej överallt, jag är så full av fuckup. Telefonsamtal med Hannes, jag har gråtit och varit panisk i hans öra en stund. 

Önskar att allting kunde försvinna om jag bara blundade. När man skrattar är man inte rädd, men jag är så ensam, så vilse i pannkakan, så rädd för allt stort. Ingen ska någonsin få röra mej igen. Aldrig. Aldrigaldrigaldrig. Allting är fucking äckligt, vidrigt, fucking besinningslöst. Jag är en orkan av känslor som heter ångest, ilska och rädsla. Känner mej sviken av både mej själv och andra.

Fick ett raseriutbrott inatt som utlöste en jävla massa hatkänslor som kastas i olika riktningar. Jag har ingen kontroll längre, och det är dags att samla ihop bitarna och börja pussla ihop mej själv lite grann. Det räcker nu. Det slutar här. Jag är trött på människor, trött på livet, trött på mej själv, på fucking allt. Allt är fucking vidrigt. Folk är vidriga, jag är vidrigast av alla. 

När känslan av utsatthet sköljde över mej som en jävla tsunami brast något i mej. Jag är ingenting. Värd ingenting. 

Ut ur skrin, från mitt bröst och till din famn
Ut ur skal, min hemlighet vågade sig bli en viskning
Som visst betydde ingenting.