Försöker komma ur den här ångestgropen som jag fallit i. Planen för dagen är en jävla massa chilleri. Önskar att jag hade råd att spela World of Warcraft, men det har jag inte. Så istället tänker jag sätta med med wii:et och spela Zelda tills armarna värker. 

Vid sju är det middag och vin hos bästa Annica, sen ska vi hit och äta marängsviss och tramstitta på melodifestivalen. Drar in till KB redan vid elva (alldeles för tidigt egentligen) för att hämta mitt stammiskort, och sen festa hela natten. Aaawesuuuum <3 Måste hitta peppen, vet att jag lagt den här nån stans...

Lillkillen blev nyss hämtad av sina pappor, så nu ska jag fly till stallet. Funderar på att lämna telefonen hemma och bara skita i allt, men så kan man ju inte göra. Huvudsaken är att jag kommer iväg, ångesten är alldeles för mycket av någon outgrundlig anledning. 

Orkar inte andas. Orkar ingenting.

Undanflykter och självanklagan. 

Vidrigt.

Håkan Hellström - Shelley blir soundtracket för den här dagen. Utan minsta tvekan.

Svär som en borstbindare inombords. Självhat. Japp!