Psykologbesöket var fan skitjobbigt idag, och jag bölade som en brandspruta av alla jobbiga känslor som kom fram. Körde till stallet och drack kaffe sen. Min darriga, ledsna energi sprutade ut i hela personalrummet, så Ingrid nästan började gråta också. Fick en jättekram av Mia, och tog sen del av deras lugn istället. Sen kändes allt så mycket bättre. 

Red en sväng i solskenet med Isabel. Så jävla fint också!

Nu ska jag packa in hunden i bilen och köra till Kågeröd för spontant pyjamasparty med bästa Jeanette! Välbehövligt fanimej. 

Ensamhetens bomber bombar hela natten - det är värsta attacken. 

(Innan du somnar, tänker du på mej?)

Vill bara försvinna i ett par dagar. Ta paus. Stänga in mej någon stans där ingen vet vart jag är, stänga av mobilen, bara vara. Men jag vill ha sällskap. Jag vill ha sällskap av någon som egentligen inte känner mej så bra, men som jag inbillar mej att jag kan vara trygg med. Någon som inte har förutfattade meningar om mej, som inte vet exakt hur jag kommer att reagera i oförutsedda situationer. Någon som emellanåt kikar lite blygt på mej och säger att jag är söt. 

Som jag kan ligga brevid (eller med) och stirra i taket och prata om framtiden och nutiden och livet och allt som är vackert. Vi kan tända regnbågar, röka i fönstret, hålla varandras händer lite tafatt. Inga tårar kommer fällas, och hela tiden kommer vara idel leenden och skratt. Kanske till och med något enstaka allvarligt uttryck, men aldrig något ledsamt och inga bekymmersrynkor, trots att våra drömmar kanske ser lite annorlunda ut. 

Längtan och närhetsbehov fyller känslokvoten.

Igår öppnade jag en dörr. Igår kastade jag mej handlöst ut för kanten som jag stått och velat vid så länge. Nu faller känslorna fritt, och det finns ingen väg tillbaka. Jag tycker själv att det är absolut efterblivet, och det skrämmer ihjäl mej så pass att jag haft obehagliga drömmar hela natten. Jag minns inte vad som exakt hände, men känslan jag hade när jag vaknade var total ensamhet, svek och ett helkrossat hjärta. Nej inte ens krossat - passerat. Puré! 

Men det gick över. Lite grann åtminstone.