Loppan väckte mej för en timme sen och behövde gå ut pga ont i magen. Det var dimmigt och vindstilla och vi traskade några varv runt gården. Tro jag kan somna om nu? Knäppäst.

Tänker, känner, saknar, accepterar. Ingenting spelar ändå någon roll, för jag förstår inte livet. Det enda jag förstår är regnbågar och min längtan, mitt sökande. Jag börjar förstå mitt syfte, min annorlundighet, men det finns så mycket frågor. Vem ska jag ställa dem till, alla varför och hur? Universum svarar inte, har lämnat mej till min egen tolkning. Och jag börjar se mönstren, och har tilltro till att jag så småningom kommer vara i fas och kontroll. Lära mej rikta och förstå. Mer. Djupare.
Jag är inte giftig. Jag är magisk. Och en dag kommer jag förstå exakt hur och varför.

Tills dess går jag ut ännu en gång med min ont-i-magen-hund.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...