Jag har känt min vän Jackie i, det borde va tio år i år nu? Vi möttes på suparfester i Helsingborg när hon var 13 och jag 18, väl? Hon gick under smeknamnet Tretton eftersom hon var så mycket yngre än oss andra. Och på den vägen gick det. Hon e min soulmate, inspiration och hejaklack. Vi har haft kontakt till och från genom åren (så som livet är), men nu är hon ett dagligt inslag i mitt liv igen, och jag är så tacksam för det. Vi är två trasiga, magiska systrar födda i stjärnstoft, med lika tankar och känslor. Blind leder blind, sjuk hjälper sjuk. Vi bor typ 15 mil ifrån varann, ses aldrig, pratar inte i telefon men gör ändå en massa saker tillsammans. Yogar tillsammans, är ute och laddar upp våra trötta själar i solen med hundarna. Peppar och guidar där det behövs: genom panikattacker, ätsvårigheter, härliga och farliga dagar, med hunderiet och bara allmänt. Fysiskt långt borta - mentalt alltid där. 

Jag var faktiskt hos henne och gjorde hennes dreads i höstas. En fantastisk ära och alldeles underbart att träffa henne igen efter alla år sen sist (förutom när hon praktiserade på mitt jobb ett tag, men jag va ändå bara där 25%) och lätt värt projektet med kollektivtrafik. I starkt, villkorslöst systerskap tar vi oss igenom våra dagar i alla möjliga och omöjliga sinnesstämningar. Jobbar hårt för att älska oss själva och ha en så harmonisk tillvaro som möjligt. Sjuk hjälper sjuk. Blind leder blind.  

Fina fina fina Jackan <3 och Demon

Nutsmasté, sister, the Crazy within me honours the Crazy in you. 

(Jag hade faktiskt tänkt skriva det här inlägget (planerade det på promenaden) innan hon requestade ett blogginlägg idag haha, men just då satt jag ändå redan och skrev det förra. Så från hjärtat, och inte per önskemål :D)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...