Lillkillen blev nyss hämtad av sina pappor, så nu ska jag fly till stallet. Funderar på att lämna telefonen hemma och bara skita i allt, men så kan man ju inte göra. Huvudsaken är att jag kommer iväg, ångesten är alldeles för mycket av någon outgrundlig anledning. 

Orkar inte andas. Orkar ingenting.

Undanflykter och självanklagan. 

Vidrigt.

Håkan Hellström - Shelley blir soundtracket för den här dagen. Utan minsta tvekan.

Svär som en borstbindare inombords. Självhat. Japp!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...