BAAAAH!!!!!!!!!!! 

Jag som hade byggt upp så mycket självförtroende under de senaste månaderna, klarat av att se mej själv i spegeln och tycka att jag nog ändå är ganska bra ... Och så tar jag på mej en jävla biniki idag och inser att jag ser ut som jag vet inte fucking vad!!

Jag är ju helt vanskapt. Ser ut som ett par styltor som nån har placerat en säck potatis på och sen försökt forma lite kurvor med alldeles för mycket lera. Vill seriöst gråta.

20 min senare:

Är glad igen, har pratat i telefon med världens bästa. (Du målar regnbågar på min grå himmel.) Vem bryr sej om hur man ser ut i bikini anyways? Tss.. Livet är ändå fint, min kropp får se ut som den vill, jag skiter väl i den. 

Nu försöker jag istället peppa min lilla Alexvän ur deppighetshålet. Jobbar på att tvinga med honom ut på långpromenad. Det blir braaaaa!

Vi lever i olika världar där vi är de enda i vårt slag. Vi tänkte samma tankar när vi möttes i ingenmansland där vi irrade runt som trasiga fjärilar i jakt på glöden under askan.Vi är hårda skal av vilsen ensamhet, med ett inre sprängfyllt av sprakande regnbågsbatik. Så blås bort dammet, skrapa på ytan, riv ner mina murar, ge mej en chans att klä av mej min hårda hud. Jag blottar mina rädslor om jag får ta del av dina, det är så lätt att gå av på mitten, men allting är skört i någon del av varje process. Is är sörja innan det blir vatten, och dina ord är vindarna som smälter min vinter.

Du vill bevisa att allt  är logiskt. Jag vill flyta i teorier. 

Din styrka är din kunskap, min styrka är min ovisshet. 

Jag ska hjälpa dej att släppa taget om du kan hjälpa mej att se lite klarare. Din värld är ny för mej, så främmande men ändå bekant. Det är samma färger, fast med annorlunda form. Din värld är konkret där min är abstrakt. Du bestiger berg där jag tränger mej genom snår. Men vi tänker samma tankar, ser samma färger, har samma mål. 

Du hör vi hör samman. 

Samma skrot och samma korn

som jagat jorden runt i motvind

för att hamna hos varann.