Det är snart tre år sedan jag flyttade från sambolivet i Malmö till min första alldeles egna lägenhet i Arlöv. Jag är en helt annan människa idag, det har hänt så vansinnigt mycket under de här åren. Jag har prövat mina vingar som aldrig förr, och nu börjar jag äntligen bli redo att landa. 

I det stora hela är jag så nöjd med min tillvaro som jag aldrig varit förr. Medicinerna får mej att orka med vardagen, jag har världens underbaraste trio av husdjur som faktiskt älskar mej. De underbaraste och mest lojala vänner man kan tänka sej, ett helt fantastiskt jobb som jag trivs oförskämt bra med, en lägenhet som verkligen är ett hem. 

Jag vet att jag vid ett flertal tillfällen förra året sa att jag ville ha en man som jobbar så mycket att han inte hinner träffa mej så mycket. 

Det finns en anledning till att uttrycket "be careful what you wish for" finns, men fyfan vad jag njuter av livet och hur allting flyter för mej just nu. Så istället för att vara rädd för framtida kraschar så ska jag ta till vara på de här känslorna och faktiskt ta ut glädjen i förskott - annars kanske det inte blir någon glädje över huvud taget!

Förra året (och måånga år tillbaka) gick ALLT i min garderob i olika nyanser av svart. Nu äger jag en carminrosa klänning, ett par platåpumps med chockrosa detaljer, och har dessutom beställt ett par röda pumps och en PAISLEYMÖNSTRAD bikiniöverdel!! Hur hände detta? Vad har hänt med mej? Dessutom har jag börjat locka håret istället för att platta det. Och nagellacken ska vi ju inte ens tala om....

"När blev du så tjejig?" fick jag höra för ett halvår sen. Jävligt bra fråga faktiskt... Man ska vidga sina vyer och allt det där. Tror det är en del av utvecklingen helt enkelt. Det har hänt så vansinnigt mycket med mej det senaste halvåret, så varför inte sikta mot stjärnorna liksom? Jag tror mest att det handlar om att jag börjar bli mer bekväm med mej själv, på alla plan. Det känns dock JÄVLIGT ovant!

Men den här har jag alltså köpt. THE FUCKING FUCK?!!