Dags att SLUTA titta på skor på internet innan jag blir fucking dum i huvudet!!

(Jag vill ha de där Michael Kors-sandaletterna juuuuuuuu!!! Villvillvillvill!!!)

Har suttit med min samtalskontakt på psyk idag, som varje torsdag. Vi diskuterar, analyserar, vrider och vänder på tankar och känslor. Något hände idag igen, och det har hänt vid ett flertal tillfällen. Hon ställer en fråga som går rakt in i själen som en jävla pil. En sån där huvudet-på-spiken-fråga. Idag pratade vi om relationen till en person i mitt liv.

"Det verkar som om hen börjar bli väldigt viktig för dej. Skrämmer det dej?"

Och omedelbart så känner jag bara hur det bränner i ögonen av den plötsliga stormen av oprocessade känslor. De tysta, stilla tårarna säger allt. Det skrämmer ihjäl mej, men jag är ändå så fast besluten att komma över den där rädslan. För det är lite nytt jävlaranamma i den här Mian nu. 

Hur kan man vara så stark och så svag på samma gång?