Motion har varit ångestdämpningen idag, eftersom den har gjort mest ont. Min rygg vill att jag ska lägga mej ner och dö. Jag promenerade hem från jobb - den långa vägen på 7 km - och hoppades att blodabstinensen skulle dämpas lite. Icke. Drog då på mej mina shorts när jag kom hem och gav mej ut på en löprunda. Sprang och sprang tills lungorna och knäna värkte och jag till slut slog mitt personbästa på halvmilen med god marginal. 

Nu är jag bara för trött för att röra  mej, men ilskan, självhatet och ångesten pulserar fortfarande genom kroppen. Jag orkar inte. Jag fucking orkar inte. Är det för mycket begärt med lite jävla trygghet någon gång? 

Tjusig morgon med allt man behöver. Kaffe, solsken etc. Har bara vaknat fyra gånger inatt tror jag. Ändå okej. Igår kväll skrev jag en lista på allt jag skulle göra nu på morgonen, ända ner till småsaker. Jag älskar listor och sålänge jag kommer ihåg att skriva mina listor på saker som ska göras, så är jag i ganska bra balans. Nu är jag långt före tidsschemat. 

Hade som vanligt sjukt märkliga drömmar inatt. Bland annat att Alex hade haft besök av Kastreringsbussen och fått sin katt kastrerad. Han tyckte då att det var en bra idé att lägga katten i kylskåpet under uppvaknandet. Eeh..? 

I en annan dröm fanns det en liten gladlynt, tanig tös i lågstadie-åldern som klängde sej fast vid mej och värmde mitt hjärta något kopiöst. Av någon anledning gjorde det mej sjukt modfälld att vakna ur den drömmen, den var så verklig och det kändes som om jag förlorade henne då. Märkligt..