Dör ångestdöden ikväll. Alla ljud (som inte är Emil Jensen ur mina högtalare) får trycket över bröstet att öka kraftigt i intensitet. Hunden som tassar över golvet, katten som prasslar med en påse. Upptäcker plötsligt att jag pressar ihop käkarna så hårt att jag får huvudvärk, men kan inte göra något åt det.
Försöker andas normalt men jag kan inte, försöker slappna av men det är omöjligt. Hur ska jag klara den här natten utan ett nervöst sammanbrott?

Det var en fin kväll igår. Jag tvingade Alex att sluta vara deppig och komma till Arlöv, och vi tog med mina djur och gav oss ut på slingor, landsvägar och gamla järnvägsspår. Jag på min häst och Alex med min hund. Inget vettigt diskuterades, men det gjorde ingenting för det var inte det som var meningen. Meningen var att vi skulle vara glada, och det var vi. Alla fyra.

Snodde lite bilder:

Inatt har jag drömt om kloner, övergivna byggnader och fäktning med nålar. Har sovit sammanlagt knappt fem oroliga timmar, till slut är det inte lönt att somna om mer. Så jag har legat på mage i min säng, insupit ryggvärken och lyssnat på Emil Jensen tills min hjärna ville sprängas och jag inte längre stod ut med mina egna tankar. 

Så nu sitter jag här istället. Som om det vore bättre? Kommer förflytta mej vidare till soffan med min tjocka bok och läsa i dunklet tills ljuset blir tillräckligt. 

Ångesten är inte så påtaglig idag, och det är en angenäm upplevelse. Då vågar jag vara levande.