Försöker hitta mej själv i det här värdelösa tillståndet av ångest och ensamhetskänslor. Skrämmer ihjäl mej själv på olika sätt, när jag tänker på vart och står och var jag är på väg. Och när jag tänker på att vända om så skrämmer det mej ännu mer. Då skulle jag bara bli ett tomt svart hål. Igen. 

Ska slockna på soffan en stund nu, så det snart kan bli en ny vecka för den här har fan varit helt åt helvete. Om jag orkar så kanske jag börjar med lite övningar jag lärde mej i gruppKBTn på BUP när jag var sexton. Kanske. Om jag tycker att det är värt det. Om jag tycker att jag är värd någonting över huvud taget. För just nu känner jag att det enda jag är värd är att faktiskt må som jag gör just nu. 

I've waited hours for this,
I've made myself so sick,
I wish I'd stayed asleep today.
I never thought this day would end,
I never thought tonight could ever be
this close to me

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...