Vi tänker oss att Facebook är en fest. En fest på internet där ALLA är bjudna. Du har skitmånga kompisar, och du kan få information från alla på väldigt kort tid, åtminstone alla som väljer att dela med sej av den. Det finns ju givetvis de där som alltid står i hörnet och kikar lite blygt på hur de andra gör. Som hellre övervakar, som inte har ett riktigt behov att interagera. 

Sen har vi de som alltid pratar om sitt liv. Vad andra tycker är spännande är för dessa personer HELT ointressant, sålänge de får visa oskarpa bilder på sin katt när den sover, eller sin bebis när den är lite sjuk, eller sitt nya sängöverkast. 

Du har också den där slibbiga killen som ingen känner, men som försöker ragga på alla tjejer oavsett hur de ser ut eller beter sej. 

Alla har sin plats här, det är som ett eget litet ekosystem. Och alltid finns det någon som stör sej på något. Det finns alltid någon som försöker tvinga på alla sina åsikter - men yttrandefriheten gäller väl även för dessa? Hur mycket vi än stör oss på dem. 

Det finns några frågor som inte har några riktigt tydliga svar, men som jag vill lyfta fram. Internet är ju trots allt inget naturligt sätt för oss att umgås. 

Vart går gränsen för den personliga sfären? 

För mej finns det egentligen ingen personlig sfär på internet, förutom det som står under lagen. Man får inte lov att stjäla andras material, etc. Man får inte hota och trackassera folk, etc. Resten är fritt rum. Det är lika fritt som luften! 

Man stöter ofta på folk som skriver "du måste hålla dej till ämnet, det här är min tråd" eller "tänk på vad du skriver här, det här är faktiskt MIN sida". Så är det offentliga sidor. Ni har ingen personlig sfär på de här sidorna, det accepterar ni när ni går med. Vill ni ha en sida som är er, där ni kan styra vad som skrivs så finns det oändliga möjligheter. I den här bloggen t ex så har jag valt att få godkänna inlägg innan de postas. På så sätt har jag lite kontroll. Det är också därför jag väljer att skriva mer här än på facebook. Samtidigt, så så fort jag postar det här inlägget så är det i det offentliga rummet. Det enda jag kan styra är vad som kommenteras I DEN HÄR BLOGGEN. Om någon skapar en tråd på flashback där de har åsikter om mina inlägg, so what? Jag lämnade ut mej i det offentliga rummet. Jag får således "stå mitt kast". Vilket leder mej in på nästa punkt.

Får man säga vad man vill till vem man vill på internet bara för att yttrandefriheten finns?

Man kan inte styra vad folk skriver på internet, lika lite som man kan styra vad folk pratar om i fikarummet. Hur man ska bete sej är och kommer alltid att vara en subjektiv fråga. Men NEJ, man får inte säga vad skit som helst. Man får - som tidigare nämnt - inte hota, trackassera, hetsa mot folkgrupper... Bara för att vi sitter bakom alias och anonymitet så betyder inte det att vi automatiskt kan släppa på all form av mänsklighet. För gärna diskussioner. Var arga, använd caps lock, argumentera ... men pretty please: personliga påhopp är SÅ five minutes ago.

Hata lite mindre, förstå lite mer. Vi kan ALDRIG bestämma över vad andra tycker och säger. Tänd inte på alla cylindrar bara för att någon inte tycker som du. Strunta i kommentarer som inte fyller någon mening, lyssna inte på kontraproduktiva inlägg. 

Så kommer internet bli en bättre plats. Och framför allt: sprid mer nätkärlek!

 

karro

8 april 2013 22:14

Klokt sagt mia! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...