Tungsint idag. Min hjärna lever sitt helt eget liv och målar fritt upp bilder på hur människor jag tycker om skulle kunna svika mej. Kan riktigt känna hjärtat krossas, gång på gång, och det sprider sej genom kroppen som en löpeld. Placebokänslor - som om det redan hänt. En föreställning om hur det skulle kunna bli, att jag måste vara beredd för fyfan om jag inte såg det komma. För hur skulle någonting i mitt liv kunna vara fint en längre tid? 

No matter how many times you tell me
No matter how hard you try to convince me
I can't stop, I can't stop, I can't stop, I can't ....

Giving up, giving up, really giving up
Could stop all this but I can't.

(Don't waste your time on me, you're already the voice inside my head)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...