Direktlänk till inlägg 18 april 2013
Har suttit med min samtalskontakt på psyk idag, som varje torsdag. Vi diskuterar, analyserar, vrider och vänder på tankar och känslor. Något hände idag igen, och det har hänt vid ett flertal tillfällen. Hon ställer en fråga som går rakt in i själen som en jävla pil. En sån där huvudet-på-spiken-fråga. Idag pratade vi om relationen till en person i mitt liv.
"Det verkar som om hen börjar bli väldigt viktig för dej. Skrämmer det dej?"
Och omedelbart så känner jag bara hur det bränner i ögonen av den plötsliga stormen av oprocessade känslor. De tysta, stilla tårarna säger allt. Det skrämmer ihjäl mej, men jag är ändå så fast besluten att komma över den där rädslan. För det är lite nytt jävlaranamma i den här Mian nu.
Hur kan man vara så stark och så svag på samma gång?
Har du den där känslan? Jag menar den där känslan av att någonting avgörande hände när jag var ouppmärksam. Att någonting försvann. Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...
Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...
Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd. Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...
Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 |
11 | 12 |
13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 |
28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|