Det är snart tre år sedan jag flyttade från sambolivet i Malmö till min första alldeles egna lägenhet i Arlöv. Jag är en helt annan människa idag, det har hänt så vansinnigt mycket under de här åren. Jag har prövat mina vingar som aldrig förr, och nu börjar jag äntligen bli redo att landa. 

I det stora hela är jag så nöjd med min tillvaro som jag aldrig varit förr. Medicinerna får mej att orka med vardagen, jag har världens underbaraste trio av husdjur som faktiskt älskar mej. De underbaraste och mest lojala vänner man kan tänka sej, ett helt fantastiskt jobb som jag trivs oförskämt bra med, en lägenhet som verkligen är ett hem. 

Jag vet att jag vid ett flertal tillfällen förra året sa att jag ville ha en man som jobbar så mycket att han inte hinner träffa mej så mycket. 

Det finns en anledning till att uttrycket "be careful what you wish for" finns, men fyfan vad jag njuter av livet och hur allting flyter för mej just nu. Så istället för att vara rädd för framtida kraschar så ska jag ta till vara på de här känslorna och faktiskt ta ut glädjen i förskott - annars kanske det inte blir någon glädje över huvud taget!

 

isabel

19 april 2013 09:18

blev helt glad av att läsa ditt inlägg <3
du har verkligen kommit långt, du ska vara stolt!

Mia

19 april 2013 09:26

Aaw, tack gumman!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...