Inatt har jag drömt om kloner, övergivna byggnader och fäktning med nålar. Har sovit sammanlagt knappt fem oroliga timmar, till slut är det inte lönt att somna om mer. Så jag har legat på mage i min säng, insupit ryggvärken och lyssnat på Emil Jensen tills min hjärna ville sprängas och jag inte längre stod ut med mina egna tankar. 

Så nu sitter jag här istället. Som om det vore bättre? Kommer förflytta mej vidare till soffan med min tjocka bok och läsa i dunklet tills ljuset blir tillräckligt. 

Ångesten är inte så påtaglig idag, och det är en angenäm upplevelse. Då vågar jag vara levande. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...