Är så fylld av kärlek som jag känner att jag bara måste kasta på någon, så jag sitter och nostalgiar även ikväll. Hittade Emelys gamla bilder från september 2006. Bilderna när hon kysste mej där i parken och hon var det vackraste jag nånsin sett och det mjukaste jag nånsin känt och nånsin kommer känna igen. Det året var ett jävligt kärleksfyllt år. Det var året då allting hände, året då livet började kan man säga. Det var en underbar revolt, alltihopa. 

Min första festival och frigjordheten den medförde.

Linda lärde mej leva, och klippte av mitt långa hår på kuppen.
Johan piercade min läpp, fick mej att skratta på nytt och var min trygga punkt.

Emely som jag var så förälskad i höll min hand och kysste mej när någon piercade mitt öra utanför The Tivoli i Helsingborg. Det gick rykten om oss, och jag njöt av att höra dem trots att inte hälften av dem var sanna, men mitt hjärta flimrade varje gång hon sa att jag var vacker: 

"du är vackrast i hela världen, och du borde inte må såhär. jag önskar dig allt det bästa i hela världen, du förtjänar verkligen någon underbar människa...för du är så fantastisk och speciell."

Och jag sitter här och tänker tillbaka på allt det där, för att känslorna jag har nu är för mycket, för stora. Det svämmar över när jag tvingas rikta om, när det inte får komma fram på rätt sätt. 

Det finns inga mål, men det finns sätt att ta sej dit. 

Den eviga längtan efter att få falla fritt, men varför har det alltid varit lite min grej att vara förälskad i smyg, i omöjliga människor? Det är väl därför jag kommer att tänka på just Emely och Johan när jag känner såhär..

Men vi är inte arton år längre.

Keep on making the same mistake

keep on aching the same heartbreak. 

<3 <3 <3 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...