Åååh men vad fan, kan man bara sluta vara så äckligt jävla labil? 

Pendlar värre än själve fan mellan sjukt onödiga sinnesstämningar; hets, panik, skratt, ångest, stress ... Som en jävla dåre, faan alltså, fanvadäckligt, tvi!!

Usch, nu fastnade jag i ett bryt igen. Försonas med känslan, in i lådan, kvadraten och andas där.. Lite fokus. 

Nu blev det sådär alldeles för mycket igen, så hjärnan bara hänger sej och stänger av. Varför ska det göra så in i helvetes ont? Varför måste det kännas som om allting bara går i tusen miljoner bitar inombords? Om det ska fortsätta såhär så kommer jag börja röka igen.

(Jag svor för mej själv att aldrig mer låta någon komma nära, och jag tänker hålla det jävla löftet. Fan ta allt jävla helvete och skit och mög och äckligheter. Jag bryr mej inte längre. Fu-huck you! )

It's like somebody took my place
I ain't even playing my own game
The rules have changed, well I didn't know
There are things in my life I can't control
I feel the chaos around me
A thing I don't try to deny
I'd better learn to accept that
There's a part of my life that will go away

Dark is the night, cold is the ground
In the circular solitude of my heart
As one who strives a hill to climb
I am sure I'll come through I don't know how
They say an end can be a start
Feels like I've been buried yet I'm still alive

I'm losing my balance on the tight rope

(behöver nog lite annica-tid imorgon)

Har planer på att ta upp frukosten igen. Köpte hem proviva och yoghurt, sånt som liksom är lätt att få i sej. Så kanske jag kan börja få lite rutiner, och lyckas starta mina dagar. 

Drömde att jag rökte jättemycket. Skumt. Usch, vad hjärnan har gått på högvarv inatt, känner mej helt utmattad. Dags att samla ihop sej lite. Ska ägna mej åt vilsamma och fåfänga aktiviteter idag. Så det så. Kanske till och med något produktivt, som att fixa med disken och skriva en lista. 

I'd only wanna make you smile...

Nollfemtolv är klockan, och jag har varit vaken i en och en halv timme. Den redan oroliga sömnen bröts av att Loppan behövde gå ut (kass i magen), och sen försökte jag för gäves somna om. Alldeles för mycket tankar som snurrar i huvudet. Om en vecka börjar jag min samtalskontakt på öppenvården, och det ska bli jävligt skönt att få reda ut begreppen och få sitta och analysera med Hedvig igen. Den här gången ska jag föra anteckningar. Den här gången ska jag också vara mer öppen, och försöka låta bli att verka så jävla duktig. Jag är inte där för att få nåt jävla betyg i hur jag är som människa. Planerar dessutom att skriva stolpmanus under veckans gång, så jag får med allt jag vill ha sagt. Det blir nog bra det med. 

Det här blev ju ett sjukt meningsfullt inlägg (som om några av de andra är det då?)