Inte ett dugg bättre idag. Inte ett jävla dugg. Ångestdrömmarna har sabbat sömnen hela natten. Känslan av pateti har varit alldeles för stark. Jag var på knä igen, grät, bad om ursäkt för något som inte var mitt fel. Sa alldeles för mycket, gav bort mej själv igen. Så som jag sa att jag aldrig mer skulle göra. Det är inte rättvist att scenariot spelas upp gång på gång om nätterna. Nu med en annan huvudperson, en jag absolut inte vill förknippa med det. Det är så fel! 

Min hjärna förstör mej, minnena motverkar min utveckling för tillfället. Illamåendet lägger sej som ett dis över allt som skulle kunna vara fint. Inget här är heligt mer. Att vakna med blodabstinens är inte en alldeles fantastisk start på dagen... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...