Nollfemtolv är klockan, och jag har varit vaken i en och en halv timme. Den redan oroliga sömnen bröts av att Loppan behövde gå ut (kass i magen), och sen försökte jag för gäves somna om. Alldeles för mycket tankar som snurrar i huvudet. Om en vecka börjar jag min samtalskontakt på öppenvården, och det ska bli jävligt skönt att få reda ut begreppen och få sitta och analysera med Hedvig igen. Den här gången ska jag föra anteckningar. Den här gången ska jag också vara mer öppen, och försöka låta bli att verka så jävla duktig. Jag är inte där för att få nåt jävla betyg i hur jag är som människa. Planerar dessutom att skriva stolpmanus under veckans gång, så jag får med allt jag vill ha sagt. Det blir nog bra det med. 

Det här blev ju ett sjukt meningsfullt inlägg (som om några av de andra är det då?)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...