Jättenöjd med mötet med min samtalskontakt idag. Det var över ett år sen jag var där sist. Hon uppmuntrar mina idéer, tycker att jag jobbar på ett bra sätt med mej själv och hon fyller i där jag missar. 

Jag var lite rädd för att bli avfärdad nu, i och med att jag mår så mycket bättre och är mer stabil nu än innan, men jag behöver verkligen det här stödet. Blev mycket lättad när hon föreslog att vi fortsätter ses en gång i veckan. Det känns som att hon tar mej på allvar, trots att jag blir extremt flummig emellanåt. Undrar om hon ens på riktigt förstår vad jag menar. Det gör jag nämligen knappt själv ibland, när jag börjar försöka uttrycka mej med handgester och mimik, och plötsligt inser att det är en känsla jag försöker förmedla. Jaja, idag har det mest avrit jag som pratat. Nästa vecka ska vi lägga upp en plan, och sen kör vi på. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...