Ambivalensen slår hårt ikväll, tillsammans med alla andra jävla äckliga känslor på en och samma gång. 

Svag. Man får inte lov att vara svag, äcklig. Komplex tar över helt, och allting faller. Springer in i väggen gång på gång på jävla gång. Panik av blotta tanken på fysisk kontakt, men skriket kvävs halvvägs ut. 

Det kryper i ryggraden och jag försöker vrida på nacken för att få bort obehagskänslan. Vem försöker jag lura? jag kommer aldrig bli normal. Jag kommer aldrig klara av att låta någon röra vid mej utan att känna mej äcklig, eller skrämd eller bara vilja fly långt, långt bort. 

Du förstår inte. Det handlar inte om att jag är "lite deprimerad". Det handlar om att jag är förjävla trasig, mitt rep är så fullt av knutar att det inte ens är ett rep längre, bara en jävla hög med knutar och det är omöjligt att säga var allting börjar. Det går inte att rädda människor som mej. Det går inte att stå ut med människor som mej. 

Trasig inifrån och ut, kropp och själ full av ärr. Jag ser ju för fan ut som en jävla trasdocka - vem kan någonsin älska någon så destruktiv? Rädslan, skammen och tvivlet bosätter sej i mej ikväll, håller mej sällskap, skriker i mitt öra, river i min bröstkorg. Och jag blundar, accepterar, förlorar mej i försoning. Bortom all räddning, men det är liksom så det är. Det går aldrig över. Helt enkelt.  

Just try to see in the dark,
Just try to make it work,
To feel the fear before you're here.
I make the shapes come much too close

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...