Äntligen kom den - gråten. Jag har mått så fuckupdåligt idag, ångesten har tryckt värre än fan. Jag låg på golvet i sovrummet i någon timme i eftermiddags, bakom sängen, gömde mej bakom gardinen, ville försvinna. Lyckades kravla mej upp i sängen framåt kvällen och somna under en filt. Sen ringde J, och jag pratade en stund med henne och till slut började jag gråta. Och jag grät och grät, snyftade och hulkade tills jag knappt kunde andas. 

Ringde Annica sen, och hon kom hit snabbt som fan och har tagit hand om mej hela kvällen. Suttit med mej i soffan och pratat och bara varit bäst som vanligt. Jag är alldeles rödgråten och utmattad nu, men lugnet har lagt sej i bröstet igen. Jag behövde detta. Som fan. 

Ser lite klarare nu igen. Det finns en mening med allt. Alla beslut är bra beslut, och jag har fattat en rad beslut ikväll. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...