Kan fortfarande sakna min industrialpiercing. Önskar att den överlevt.  Pete ville ju faktiskt inte göra den alls från början, eftersom han visste att den inte skulle läka ordentligt... Mitt öra var inte lämpat för den typen av piercing, sa han - men jag lyckades övertala honom. Efter några månader bildade den dock broskknutor som till slut började blöda, så jag blev tvungen att ta ut den. Pete hade rätt, och när jag träffade honom och talade om det så sa han: 

"I told you! I fucking told, but you didn't listen to me. You never listen to me!"

Aww Pete <3 

Saknar faktiskt också tuppkammen. Den var epic. 

2007

Släpper garden mer och mer. Otäckt, men lite fint. Läskigt att göra sej sårbar. 

Det tar ett tag för mig
jag kanske glömmer hur man gör
sist var himlen vit som papper
ovanför

Men jag har slutat säga nej
nu ska jag göra vad jag kan
jag ska riva mina murar
tills vi ser varann

Mina höfter är officiellt slut. Kaputt. Jag känner mej som åttio år när jag staplar omkring här och grimarserar av smärtorna. Väntar bara på att värktabletterna ska verka nu. Äntligen akupunktur nästa vecka, sen kan jag kanske bli människa igen och klara av fysisk aktivitet utan att gå sönder. 

Roar mej med att titta på Gladiatorerna och le åt musiksättningen. Underbart nittiotal med Linkin Park - With You och Lambretta - Bimbo. 

Har aldrig varit såhär fylld av olika lyckor förr. Så mycket längtan, så mycket fint som händer. 

Nästa vecka bokas förhoppningsvis biljetter till Skottland. Jag och min allra bästaste bästa vän ska åka dit och ha några episka semesterdagar tillsammans. 

Dessutom är sydafrika-biljetterna också bokade och betalda. Åttonde november flyger jag och mamma iväg. WII! 

Fint liv. 

High heels kväll på KÅBE  med min älskade babe  imorgon. Den som trillar först får bjuda på öl. 

Jag vill SÅ ha den här klänningen! Om nån jättegärna vill köpa den till mej, så har jag storlek M. 

Tack på förhand.

/Fattig