Tänker gå och lägga mej förjävla tidigt ikväll, efter en galet awesome och underbar dag. Är helt slut och färdig i både kroppen och huvet. Miwmiwmiw lite kär i livet och sådär. Puss på regnbågar och vackrigheter. 

Internationell hundutställning i Malmö imorgon och det är ju supergivet att jag tar mej dit. Idag säger mitt huvud till mej att det är dags att chilla ner lite på aktiviteterna. Det kommer alltid ikapp. 

Och på något sätt så kommer all skiten krypande ändå. Alla de där orden som ekar och ekar i mitt huvud, sagda av diverse människor som kommit och gått genom livet. 

"Du kan ju för fan aldrig vara glad en hel dag!"

"Ska du verkligen äta den där kakan? Du börjar gå upp lite mycket i vikt...."

"Jag förstår om du inte får några vänner, så som du ser ut."

"Det finns ingen som kommer stå ut med dej."

Etc. Etc. Etc. 

Och jag försöker verkligen tänka bort det, försöker ersätta det med allt det fina jag fått höra den senaste tiden. Det är en jävla process ... Men det ska fan gå! Fuck you, vem är ni till mej?

Och mina älskade, vackra stjärnor som lyser upp mitt liv - tack som fan för att ni finns.

Underbart! Hahaha. Jackiiiiie <3

Det började med >den här bilden<, och sen liksom bara spårade det ur. Som vanligt!

I listen to you talk, but talk is cheap
and my mouth is filled with blood from trying not to speak.

Jo men det är säkert normalt att vara uppe och spralla vid sju en lördagmorgon. Har disk att diska, en hund att rasta och planerar att snylta frukost hos mamma och pappa om ett par timmar. Sen ska jag traska till stallet i solskenet. Tjusigt!

Såg att det kommer en ny Riddick-film i september. Var ruggigt nära på att börja utstöta gutturala läten när jag såg trailern. AAH MÅSTE SE DEN!! Av de få filmer jag sett är det definitivt inte många jag sett mer än en gång. Pitch Black och The Chronicles of Riddick är dock två massiva undantag. Porrsubstitut!

Good morning sunshine!