Jag gör verkligen tappra försök att kommunicera, och jag vet inte om jag får fram hälften på rätt sätt. Jag vet precis precis hur jag känner, men kan inte sätta känslor i ord. Men det gör ingenting, för det är vackert i alla fall, och jag hoppas att det märks att mina tafatta försök faktiskt är innerliga. 

Jag fattar trögt, och man måste prata klarspråk med mej, jag kan inte läsa mellan raderna. (Sen att jag själv är riktigt dålig på det där med klarspråk är ju liksom inte riktigt samma sak.....)

Det blev en bra kväll trots allt, trots att jag inte trodde det. Har snackat lite skit med mamma i telefon, och det är ju trevligt eftersom det inte händer så ofta. Ska gå tidig kvällsrunda med Loppan nu, och sen försöka se V för Vendetta och ladda inför en tuff förmiddag imorgon, med kiropraktor/akupunktur och sen samtalskontaktbesök. 

Det är sånt här som får mej i balans igen. Tröst - Emil Jensen. 

"Det är så härligt att trösta nån som gråter, och det är så lätt att trösta nån som gråter. Men när nån är riktigt ledsen riktigt länge - då gråter den inte. Och då är det inte längre lika charmigt eller romantiskt att trösta längre. För när nån är rikrigt ledsen riktigt länge, då märks det knappt. Man blir bara lite lite surare. Lite lite tråkigare. Lite sämre berättare och lite sämre lyssnare. Man blir lite mer benägen att hämta äcklig hämtmat på China Box. Man blir lite mer benägen att titta på skidskytte på förmiddagarna, och lite mindre benägen att spela piano. Och hur tröstar man någon från det?

När man är riktigt ledsen riktigt länge blir man lite sämre på att komma ihåg folks födelsedagar. Man blir lite sämre på att upptäcka torrt snor i näsan. Man får lite högre hårfäste, lite fulare nagelband och lite knarrigare och monotonare röst. Man blir lite lättstöttare, lite ensamhemmare och lite bekräftelsesökande'are och lite sämre på att böja adjektiv. 

När man är riktigt ledsen riktigt länge köper man knallrosa brallor för att övertyga sej själv om man är på topp - och hur tröstar man nån för att den har rosa brallor? Och när man är riktigt ledsen riktigt länge, då kan man ägna en hel arbetsvecka åt att upptäcka att om man tar meningen "Titta! Ljuset i tunneln!" och kastar om bokstäverna, så kan det bli "Shit! En snut i nutella!" ...förutsatt att man stavar "shit" med "tj". Och hur tröstar man nån från det? Då biter inte gamla flåshurtiga one-liners som att "fånga ögonblicket" - av sånt blir man bara ledsen av att vara ledsen. 

Men man vet aldrig vad som får det att vända! Man vet aldrig vad som tröstar. Själv såg jag en fantastisk skylt på en granndörr. Det var nån som hade skrivit "Ingen reklam undanbedes ej!" Vad fan betyder det? Det är ju en hel djungel av negationer. "Ingen reklam undanbedes ej!"  - för mej översattes det direkt till den trösterika uppmaningen: "Sluta aldrig lägga av att låta bli!"

- Emil Jensen

Bra att banta när man inte har några pengar. Har varit och skaffat mej en burk makrill i Affären Där Allt Är Gratis (dvs mina föräldrars skafferi).

Lite för mycket ångest idag, lite för många skrik i börstkorgen och alldeles för mycket bomull i hjärnan samtidigt som tankarna är skrämda fåglar utanför skallen. Behöver stänga av ett tag, sätta på paus. Mår riktigt dåligt över baguetten jag åt till lunch. Lite sådär så det börjar bli svårt att andas. Ska begrava mej under ett täcke i soffan med en bok och inte röra mej ur fläcken under resten av dagen. Nervöst lagd, lite spattig sådär. Kan vara röksuget som gör sej påmint också, har inte rökt sej i lördags. 

Röksug och tjockisnoja går fan inte hand i hand alltså... Om jag klarar mej igenom det här utan att ha sönder någonting så är jag bäst i världen. Chansen är dock inte alls stor. 

Det stora självtvivlet sitter på axeln idag, har myst in sej riktigt ordentligt i håret och vägrar släppa taget. 

Antar att sömnbristen gör sej påmind också. Tre timmars sömnlöshet inatt, det var inte så farligt ändå - det värsta är de konstiga drömmarna. Det är inte mina energier, det ä nåt annat som letar sej in. Det var inte min ångest inatt. Jag börjar bli mer och mer mottaglig. Den senaste tiden har det bara varit Jana och Alex som haft tillräckligt kompatibla energier för att fångas upp supertydligt, som mitt "försvar" inte biter på alls. Där är vägarna öppna. Titan talade om något för mej genom Mia, så han lyckas inte tränga igenom, men hittade ändå en annan väg att gå. Är det någon ny som försöker tränga igenom mina energisköldar? Jag tror jag har en teori, men den är fortfarande för bräcklig och flummig för att ventileras. JAG är bräcklig och flummig. 

Den här känslan som jag har är inte min 

den blev kvar - är den din? 

Den smakar som du...

Intressant i allra högsta grad.