Läste precis dampinlägget jag skrev igår. Jösses ...Ibland slänger jag ur mej riktigt sjuka saker när jag är arg/frustrerad/ledsen. Var jättebitter, men det var ju ingen permanent sanning. Jag är inte kroniskt bitter. Inte ett dugg. Det var bara en tillfällig känsla som behövde komma ut. Sen sa det 'poff' och så var den borta igen. 

Har varit hos Annica några timmar och kom nyss hem. Vi har druckit kaffe (surprise surprise!!), ätit mat som Cissi lagat och diskuterat Glasgow-resan. Annica vill inte titta på slott. Hur kan man INTE vilja titta på slott?? Hon vill shoppa posters och skivor. Jag vill shoppa skor och klänningar. Känns som att vi behöver ha en plan för det här. Pubrunda är spikat och givet i alla fall! 

Pendlar något grymt i humöret. Fick ett ryck och började putsa fönster, för att plötsligt bara sätta mej i soffan och stirra in i väggen i en halvtimme. 

Önskar att jag kunde komma ur den här känslan av totalt misslyckande. 

I always mess it up 

I never got it right

not even once

Och därför ska jag nu lyssna på Emil Jensens Mellansnack för att komma i rätt balans. 

Emotionellt inkontinent.

Insåg plötsligt imorse hur långt mitt hår har blivit. Lite sinnes. Jag har bara gått här och låtit det vara och väntat på att det skulle växa ut, utan att riktigt tänka på det. Nu ska jag i alla fall till Alex på salongen nästa fredag och få det lite klippt och slingat. FÖR DET BEHÖVS!! (En gång kom jag fram till att jag kände fjorton Alex, och det var några år sen och jag har lärt  känna fler sen dess.....)

För knappt fem år sen hade jag nämligen den här frisyren: 

(Och när jag tog den där bilden imorse och såg hur jävla fläskig jag har blivit var jag tvungen att springa och ställa mej på vågen. 66,9 kg visar den. Nu mår jag fysiskt illa och vill bara skrika och gråta. DET ÄR FAN INTE OKEJ!! Får inte lov att gå över 65! Hade det inte varit för att tåfanskapet gör så in i helvetes ont hade jag gett mej ut och sprungit en halvmil på studs, men jag får lägga upp en annan plan för att gå ner de här fyra kilona så snabbt som möjligt innan jag måste kräkas. Så förbannad på mej själv just nu.)

Och när jag letade efter bilder på den där frisyren så hittade jag denna, och mitt hjärta brast när jag insåg att det snart är hennes fyraårs dödsdag. Jag saknar henne ofta, mitt vackra lilla rådjur. Har fortfarande inte kommit mej för att framkalla alla de där bilderna jag tog på henne under våra två år tillsammans. I år kanske jag gör det.