Hade hatat den här dagen mycket mindre om jag haft någon att kramas med. Fanhelvete, katten ger inte ens i närheten så mycket oxytocin som jag behöver. Så jag har sovit istället.

Jag hade en skitkonstig dröm kom jag på nyss! Jag hade en pojkvän (ja jag vet, redan där är det sjukt overkligt) som hette Martin. Han var sjukt overly attached och jag var ruggigt trött på att ha honom klängande på mej hela tiden. Han kom hem till mej och bara gick rätt in, och jag undrade hur han kom in eftersom dörren var låst. Då hade han tydligen varit och kopierat min nyckel, för han tyckte att det var dags att han fick en egen nyckel till min lägenhet. Jag misstyckte, men han vägrade lämna ifrån sej nyckeln eftersom det faktiskt var hans.

Sen var vi hemma hos honom och jag försökte förklara för honom att jag inte ville att vi skulle vara tillsammans mer. Då fick han ett jävla psykbryt och försökte döda mej. Sen började han gråta hysteriskt och kastade sej ut genom fönstret (fjärde våningen) med huvudet före och dog. 

Hans pappa kom dit och var jätteledsen för att hans son hade dött, och jag kunde bara inte tala om för honom att det var mitt fel. Så vi började samla ihop Martins saker, och jag fick allt som var i skafferiet. En jävla massa förpackningar med pulversås. Martin hade haft typ fem olika soffor i vardagsrummet som vi skulle sälja. I hemlighet ville jag ha en av sofforna, en britsliknande soffa i rya som bytte färg. Men det vågade jag inte säga till pappan. Istället tänkte jag att jag skulle försöka få tillbaka den kpierade nyckeln till min lägenhet, så jag sa till pappan: 
"Du, en rolig sak..."

och han tyckte ju inte alls att något var roligt så han blev jättearg och vägrade prata med mej, så jag fick aldrig tillbaka den jävla nyckeln. Dessutom blev det plötsligt lite oklart ifall Martin verkligen var död, eftersom man inte hittat någon kropp. Men det var han, för det stod på hans facebook. 

Det står inte helt rätt till i hjärnkontoret ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...