Idag är det tre år sedan jag startade den här bloggen, som nu innehåller drygt tusen inlägg. Tre år och tusen inlägg av meningslöst dravel och känslomässiga utvik. 

Det har funnits en hel del att skriva om genom de här åren. Två separationer, tre flyttar, ett hästköp, etc .. Hopp och förtvivlan har varvat varann i en jävligt random dans - precis så som mitt liv ser ut. Det är tvära svängar, en jävla massa svordomar, fullt av kryptiskt nonsens och det är inte mycket som faktiskt sägs rakt ut. Den här bloggen är en direkt spegling av vad som är jag, även om inte allt är permanenta sanningar. Jag blir väldigt lätt fångad i känslor som måste processas innan jag kan gå vidare, utveckla, förstå...

Det kanske tar ett tag för mej. Jag kan inte inte säga saker rakt ut. Allt måste processas, vridas på, analyseras, innan jag kan sätta ord på det. Det är därför den här bloggen finns (och helgondagboken får stå för det som är för privat för att slängas ut i det offentliga rummet). 

Jag vill passa på att tacka alla jävla underbara människor (igen). Särskilt tack till Annica, Hannes, Jana, Karro, Alex (båda), Birgitta, samt min hemlige älskare och alla mina låtsaskompisar. 

Alla ni som bidrar till min ständiga utveckling. Utan er vore jag NADA!

Citerar underbaraste Emil Jensen: 
"Om ensam är stark, då är jag fanimej hellre svag. Om själv är bästa dräng så är jag hellre en skitdålig dräng. Och om man står sej själv närmst, då ligger jag hellre ner nära nån annan. Jag går av för hackor, jag har testat, jag går av för hackor. Jag är glad att jag går av för hackor! Jag skiter i vart skåpet ska stå. Jag har aldrig haft nån lust att sätta ner foten, jag svävar hellre på en helt annan nivå."

 

Karro

11 mars 2013 12:38

Så underbart att höra! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...