Ikväll är fuckuptankarna lite för mycket. 

J Ä V L A . H J Ä R N A . S L U T A . T Ä N K A ! ! ! ! ! ! ! 

Miljoner "varför?" blandas ut med några nypor väldigt negativa "tänk om...?". Jag förstår inte, och paranoian slår till. För inget vackert kan väl nånsin hända så defekta varelser som jag? Det är väl kanske sant som det sades - att jag bara är ett vackert ansikte? Inte så mycket mer än så. Lite som en docka - söt att titta på, men ingen man vill spendera resten av sitt liv med. Kul att leka med ibland bara, tills man tröttnar.

Förväntar mej så lite, förstår så lite, är så lite. Ovisshet är min ärkefiende. I ovisshet börjar jag dra egna slutsatser, hitta på skitskumma scenarion (givetvis är samtliga till min nackdel), måla upp händelser som alltid slutar med att jag blir arg eller ledsen eller totalt jävla krossad mot vassa stenar i marken (bildligt talat). Där alla människor är ute efter att såra mej, skada mej, lämna mej, tröttna på mej, leka med mej ett litet slag bara. "Hon är ju en sån, du vet". 

Och jag förstår aldrig varför jag inte bara kan hålla käften? Allt blir så mycket enklare om man bara helt enkelt inte berättar saker om sej själv. Man får inte lov att vara sårbar, man får inte låta folk se ens svaga punkter. Det är lätt att utnyttja. Jag är rädd för människor för jag kan inte avgöra om folk ljuger. Jag kan inte läsa mellan raderna. Eller så läser jag alldeles för mycket mellan raderna? Ett enkelt "jag tycker om dej" blir lätt i mitt huvud en lång utläggning i klass med: "Jag gillar dej, men mer som en vän eller ett ligg, absolut inte som att jag skulle vara kär i dej eller nåt i den stilen. Jag tycker bara du är snygg, och eftersom vi är nästan lika snygga så kan vi väl hänga lite, men jag vill definivt inte vara med dej särskilt mycket eller ofta - SÅ intressant är du inte och dessutom har jag typ extremt mycket bättre saker för mej. Detta innebär att jag bara kommer att träffa dej när det passar mej, men det fattar du väl ändå? Det är ju ändå lite välgörenhet också, jag kan offra mej lite för att hänga med dej och låtsas att jag bryr mej."

Jodå, men jag har riktigt bra självförtroende... fan vad sjukt. Läser igenom det här en gång till och skrattar lite för mej själv. Det blir alltid så jävla mongo när jag börjar skriva utan att tänka. Jaja, whaat ev...

Dessutom önskar jag innerligt att folk kunde sluta skrapa sina tänder mot gafflarna när de äter.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...