Annica har varit här ikväll, och vi har letat klänning till henne som hon ska ha när vi åker till Glasgow. Lättare sagt än gjort, kan jag tala om. Hon är helt jävla omöjlig!

-"Jag vill inte ha en blommig, prickig, randig, stormönstrad, tvåmönstrad eller svart klänning. Inte heller djurmönster. Inte axelband, inte puffärmar och inte fjädrar. Inte band under bopparna. Sen får den inte heller vara för volangig och det får inte se ut som om jag har rullat mej i sockervadd eller shit-sån-stel-tjej, typ. Den får inte vara för kort, och inte heller för lång. Och inte för tajt. Inte se ut som ett nattlinne eller en panelgardin. Inte prinsessig heller. Jag vill inte heller ha en bordsduk; sån virkad som farmor har. Och inte för mycket urringning - sånt får du stå för!"

Efter TVÅ TIMMARS intensivt letande hittade vi till slut en klänning som hon beställde. Den ska bara modifieras lite när den kommer. Under de här två timmarna hade jag hittat minst sju klänningar som jag seriöst ville ha. 

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt mitt nagellack (surprise surprise). Och veckans avsnitt av New Girl. Wiii!

Köpte de här skorna idag och har traskat runt lite i dem under kvällens går. Blir en-och-åttiosju i dem. Lång chey! Nöjd. 

Mådde riktigt dåligt innan idag, men det gick över som fan. Tänk vad ett par vackra människor och lite shopping kan göra för humöret! Kärlek.

Ett par saker inser jag extra mycket när jag umgås med Annica. Det ena är att hon är en jävligt märklig person. Det andra är att jag älskar henne förjävla mycket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...