Det här med att "ingen står ut med mej" har alltid varit lite av en självuppfyllande profetia. 

Ikväll känner jag mej bara så jävla trasig och fel. Det finns för mycket självförakt i mej, och hur skulle någon någonsin kunna älska någon som är så fylld av hat? Jag känner mej lite som Quasimodo i ringaren i Notre Dame, fast tvärt om. En helt okej utsida men en sjuhelvetes ful insida. Sådär så det luktar lite ruttet om en ifall någon kommer för nära. 

Och här tar jag paus och läser igenom vad jag skrivit. Det blir så när man alltid låter fingrarna skriva på av sej själv, med direktkoppling mellan känslorna och fingrarna, utan att något mellanlandar i hjärnan först. Det är så man hittar sej själv, på nåt sätt, men det blir så märkligt också när man läser sina egna ord. Man känner sej bara ännu mer tragisk på något sätt, men jag vet också att det här kommer hjälpa mej ur skiten så småningom. 

Paus. Läsa. Rynka pannan och undra vad fan det är för fel på mej. Fortsätta med nästa stycke. Jag vet egentligen inte vad det här är för svammel, jag är bara så trött och tycker så jävla synd om den som faktiskt orkat läsa ända hit, eftersom det (som vanligt iofs) inte stått något vettigt över huvud taget. Jag är iofs inte alls vettig över huvud taget heller. Det är bara en svacka nu, jag kommer säkert ur den förr eller senare. Jag orkar bara inte bry mej nu, det är så svårt att förklara saker och jag behöver så mycket utrymme i mitt huvud för att klara av det. Utrymme som inte finns just nu. Det kommer en lösning nån gång...

Jag känner mej bara så jävla ensam, fast jag vet att jag inte har någon som helst rätt att göra det. 

Jag ser allt svart på vitt, alltid missnöjd med nåt
grubblar över saker som jag nog aldrig förstått
deprimerad emellanåt, det jag bär på är svårt
jag tycker synd om mig själv när jag jobbar för hårt
lovar och inte håller, det som driver mig finns där
jag gillar dem som delar mitt synsätt och flyger i min sfär
kanske tappat det helt, spelat för många spel
målat in mig i ett hörn, fått en törn
det är då jag hatar mig själv, och kommer på det
för jag har ingen jävla aning om vad fan jag håller på med.

Vädret är vårigt idag, och det känns fint. Min kropp känns dock tung och matt, det är väl medicinerna som spökar. Lyckades sova med bara ett avbrott inatt, men priset jag betalar för det är en mycket tyngre trötthet. 

Hundarna har varit ute en snabb runda och vi har ätit frukost. Nu försöker jag få igång mej ordentligt och sen ska vi ta en lång promenad, busa som fan och sen soffmya en stund. 

Känner mej sjukt tom idag. Förvirrad. Utspridd. Den inre konflikten tar så mycket energi. Försöker slå mej fri, men är rädd för att det ska bli för mycket. 

Skit samma. Jag tänker glömma det där nu. Jag ska ägna mej åt hundarna idag och försöka låta bli att tänka på något annat än dem. 

Försöker hitta lite fotfäste, men det är fan inte lätt när tankar och känslor virvlar omkring på det här viset. Kan inte sortera, det är en sån dag idag igen. För mycket på samma gång. För mycket som dragits upp för snabbt, för många jobbiga minnen som trängt sej på och blandats upp med varandra de senaste månaderna. Tillsammans med alla andra nya erfarenheter, allt jag tränar på ... det är bara kaos! Det är för mycket nytt för mej just nu bara och jag är så rädd för att tappa alla små strån jag famlar efter. Är så rädd för att få bakslag, för att falla tillbaka. Jag är på väg nån stans, jag ser ett ljus men har ingen aning om hur långt det är kvar eller vad jag har att snubbla över på vägen. 

Jag är livrädd. Livrädd men så öppenhjärtad som jag bara orkar. Varenda dag och varenda känsla är en jävla kamp, men jag klarar mej. 

Jag klarar mej alltid. 

Please be here until the morning
Hold my hand until the morning 
Brings the light of day to our eyes

Skjuter upp det där badet; duscha kan man göra när man är död! (ehh...?) Jag fick i alla fall snuttegullsms av Alexandra, så jag ska hoppla hem till henne en stund. 

"Satt just o läste din blogg, ps

love it ds. Du vet om att jag bor

en cigg bort så suger dagen är

du alltid välkommen hit så kan 

jag hjälpa dig och berätta för 

dagen att den suger :) puss"

Kärlek-kärlek-kärlek. Stoppar in en papperstuss i min blödande näsa, klär mej i foppatofflor och traskar iväg. (Man har väl klass?)

Hittills idag har jag förtärt: 
-Två koppar kaffe. 

-Två bitar choklad. 

-Ett ägg. 

Jodå så att. Här ska det inte springas iväg några kilon inte!

Är lite för trött för att det ska vara helt okej idag. Efter oräkneliga nätter av fuckad sömn så tänker jag nu börja poppa i mej medicin på kvällen också. Orkar nämligen inte detta mer! 

Har tillbringat förmiddagen i stallet. Loppan fick hänga med ut på en skrittrunda med mej och Jenny. 

Jag kan verkligen inte bestämma mej för om jag orkar gå till Burlöv Center och hämta min nya klänning eller inte. Har redan gått drygt en halvmil idag, och jag är så trött så jag vill dö lite grann. Borde egentligen slänga mej i badet och läsa. 

Allt känns bara liite lite hopplöst idag. Lite sådär så man undrar vad det egentligen är för mening med att fortsätta. Men ikväll kommer bli bra kväll, inatt kommer bli en mysig natt och imorgon kommer bli en bra dag. Så jag håller fast vid den tanken och försöker att undvika fallgropar. Bestämmer mej nu för att gå och hämta klänningen imorgon istället, och bara ta det lugnt här hemma resten av dagen. Det har vi faktiskt förtjänat.

Bara för det fick jag överdrivet mycket näsblod nu. Så jävla onödigt.....

Försöker varva ner efter den här jävligt intensiva dagen. Tidig stallmorgon, starkt och jobbigt samtal hos psykologen (grät en skvätt och sen blev det bra igen), lång supermysig promenad i sol och blåst med Elin och hundarna, lite soffhäng på det och sen raka vägen till Lund med Alex för Humorfalangen. 

Jag har lätt promenerat över en mil idag. Underbara Thomas ringde och bestämde med mej att han lämnar Sting här imorgon så han får sova över hos mej. Yaay, jag saknar mitt lillhjärta! <3 Dessutom lyfte han mitt humör enormt med peppande ord om mitt skrivande, bland annat. (

Ikväll ska jag tänka alla underbara människor som finns, all kärlek som omger mej, all pepp jag får och massor med annat mys. Jag är så himla tacksam.