Allting känns lite bättre nu när Alex varit här, och jag fått lite rim och reson (och en jävla massa chips och kaffe). 

Det är okej att vara körd i huvudet, det vet vi ju egentligen om. Jag behöver bara försonas med min konstighet ibland. Den här kvällen ska vigas åt serietittande, svullande och fåfänga aktiviteter. Blir mycket sånt nu kanske? Det blir så i perioder, när man känner sej lite sådär ... tjejig. Det är dock inte ofta den där tjej-känslan infinner sej, så man får ju passa på liksom. 

Flummar iväg åt tusen olika håll som vanligt. Ska skriva ett litet brev som aldrig ska läsas. Försöka få lite ordning på känslosvallet. Makalöst. Idjuut. Man får inte lov att förlora sej. 

Och om du brydde dej 

säg det inte till nån

ge inte bort dej själv. 

Märklig känsla det där, när man känner att man BORDE krascha, men hålls uppe av medicinerna. 

Gillar inte riktigt känslan den här dagen för med sej. Är sådär pepp på långpromenad i minusgraderna, men det får ju bli så ändå. Sen kommer min kära lilla Berghultska på kaffe, och det är fint. Hoppas hon tar med sej kaka. 

Lyckades somna igår i alla fall, för första gången på länge. 

Nej, jag gillar inte alls störningen i mina energifält som kom igår. Behöver fokusera nu, samla ihop lite ork. 

Andas. Bara freaking andas. 

I've waited hours for this, 
I've made myself so sick, 
I wish I'd stayed asleep today. 
I never thought this day would end, 
I never thought tonight could ever be 
this close to me 

Jättenöjd med mötet med min samtalskontakt idag. Det var över ett år sen jag var där sist. Hon uppmuntrar mina idéer, tycker att jag jobbar på ett bra sätt med mej själv och hon fyller i där jag missar. 

Jag var lite rädd för att bli avfärdad nu, i och med att jag mår så mycket bättre och är mer stabil nu än innan, men jag behöver verkligen det här stödet. Blev mycket lättad när hon föreslog att vi fortsätter ses en gång i veckan. Det känns som att hon tar mej på allvar, trots att jag blir extremt flummig emellanåt. Undrar om hon ens på riktigt förstår vad jag menar. Det gör jag nämligen knappt själv ibland, när jag börjar försöka uttrycka mej med handgester och mimik, och plötsligt inser att det är en känsla jag försöker förmedla. Jaja, idag har det mest avrit jag som pratat. Nästa vecka ska vi lägga upp en plan, och sen kör vi på. 

Insåg nyss att jag gått ner lite för mycket i vikt. 61,4 visade vågen imorse. Jag har satt 62 som lägsta vikt, och det är ändå i lägsta laget för mina 174cm. Nåja. Det är säkert bara medicinerna i kombination med sömnbristen som rubbar aptiten. 

Har första mötet med min samtalskontakt idag, och det känns skitbra. Känner peppen. Ett av nyårslöftena var ju att främja personlig utveckling, så det ska börjas i tid! :)

Diskuterade astrologi idag med E i stallet (jag hjälper henne en del med hennes häst för tillfället). Hon är tydligen jätteinsatt i allting sånt, och jag önskar att jag visste mer. Vi har nu tagit reda på vilka andra tecken jag är influerad av. Har alltid tyckt att jag är så mycket kräfta man bara kan bli, men jag är tydligen dubbelt influerad av jungfrun också. 

Jag: -"Vad innebär det då?"

E: -"Du är ingen korkad människa i alla fall! Noggrann, och passar utmärkt med oxen! 

Att man då har dessa två lite olika tecken i en och samma person - tyder för mig på en viss inre strid för dom två olikheterna. Kräftan säger en sak och jungfrun något annat i den inre konversationen. Jungfrun verkar ändå dominera, eftersom du har den som dubbelt. Då kan det vara bra att kräftan mjuknar till dig lite, för annars hade du kunnat vara en ganska elak bitch - jungfrun kan vara ganska bitchig. 

Utan att känna dig så bra,så skulle jag gissa att ett av dina största problem är att folk tror att du är skittuff och klarar av att ta hur mycket skit som helst. Men i verkligheten klarar du kanske bara 60% av det och resten sårar dig väldigt djupt. Vilket du vägrar att visa utåt ... och ofta är det nog du själv som lider mest av det. Och det är inte någon martyr-aktig stolthet ... utan kräftan tänker att det hårda skalet är det bästa skyddet. Och jungfrun däremot tycker att det skulle vara alldeles löjligt fånigt att börja offentligt visa sina känslor, det hör inte till i protokollet."

Planen för kvällen var att jag skulle titta på Project Runway och ägna mej åt att epilera färdigt mina ben. Tyvärr somnade jag på soffan reda vid åtta. Med blött hår, så nu ser jag ut som en smärre katastrof istället. The story of my life alltså ... 

Det här lär bli ännu en sömnlös natt.